Skip to content

När pipan börjar att ta slut….

januari 18, 2014

För eller senare, beroende på val av kaliber, kommer pipan att ge upp. Med detta ibland även träffbilder, noder, laddstegar etc. Alla pipor är olika och beter sig likaså, det som gäller för en pipa kan vara unikt för just den. Nedan följer några erfarenheter av just detta, dvs när pipan börjar att ta slut.

Sauer 200 STR, bilden är tagen under en fältskyttetävling 2013

Mitt tävlingsvapen, en Sauer 200 STR, fick jag möjligheten att köpa begagnat av en vapenhandlare som inte kände till vapnets historia. Så i samband med att jag hämtade vapnet hos handlaren åkte jag och fick pipan tolkad av en duktig STR-skytt och vapensmed. Hans bedömning var att pipan skulle hålla för minst 1000 skott till, en uppskattning som visade sig stämma. Idag har jag skjutit uppskattningsvis 4000-5000 skott, mestadels Norma Fält och hårt laddade 140gr A-max, genom pipan utan att ha några större precisionsproblem. Detta är även det vapensystem som jag har skjutit allra bäst med och som kräver minst utav mig som skytt vid tävlingar etc.

Det som nu har hänt, oundvikligen, är att pipan har börjat sjunga på sista versen. De första signalerna på detta fenomen trodde jag skulle vara att pipan börjar att sprida betydligt mera. Just egenspridningen är något som jag inte märkt av speciellt mycket. Kanske för att jag under senaste åren inte jagat de minsta träffbilderna när jag arbetat fram nya laddningar utan snarare prioriterat laddningar som håller jämn Vo och som är mindre känsliga för temperaturpåverkan. Mitt mål är att alltid träffa där jag siktar och att egenspridningen på 100 meter ligger inom en enkrona för en femskottsgrupp.

Träffbild Sauer 200 STR 100m från tre brutna skjutställningar

Det största problemet/problemen (de hänger samman) som jag upplevt med att pipan tar slut är att träffläget förändras och att pipan blir väldigt varm väldigt snabbt. Det som har hänt är att loppet i pipan blivit väldigt grov utav allt slitage från kulor, tryck och krut. När detta händer ökar kulans motstånd, det blir mer avlagringar i pipan som ska städas ut. En ny inskjuten pipa är väldigt lätt att göra ren, draglappen möter motstånd men brukar gå relativt enkelt igenom på slutet av vapenvården. Den pipa jag har idag får jag knappt igenom draglappen då loppet är så ”rått”. För att råda bot på detta är det relativt vanligt att man använder sig av JB-pasta eller Autosol som är något grövre.

Det är en enkel slippasta som man polerar upp pipan med med gott resultat. Kruxet med råa pipor är att när man polerar upp pipan med slippasta minskar kulans motstånd genom pipan. Detta innebär att träffläget ändras markant från ett tillfälle till annat. På filmen nedan kan ni se när jag gör en sådan upptäkt på skjutbana. Innan själva filmen har jag polerat vapnet under vapenvården, börjat dagen med att skjutit in siktet med det ”nya” träffläget och sedan skjutit ca 35skott med perfekt resultat. Jag sköt relativt snabbt på multipla mål mellan 400m-600m och då var samtliga samtliga skott träff ut till 600 meter. Min känsla när jag la ner vapnet för att låta  vapen och dämpare svalna inför nästa omgång (som skulle filmas) var att allt fungerade perfekt och att tabellen stämde exakt. Därefter händer följande…..

.

Nästa del i problembilden, som ni kunde se på filmen, är att pipan bara håller sig polerad ett visst antal skott. Detta innebär att pipan sin råhet efter ett visst antal skott, denna process sker stegvis. Detta antal skott ändras dessutom med tiden genom ökat slitaget. Detta innebär i sin tur att kulans motstånd ändras och att noder ändras. Detta fenomen kan jämföras med att du är ute på banan och skjuter en laddstege. Istället för att du ändrar krutmängden ändras kulans motstånd genom pipan och därmed tryck och hastighet. Ett tydligt exempel på detta var när vi testade rekylbromsar med just denna pipa. I början spred vapnet ca 2 cm vertikalt med rekylbromsen men efter ca 30 skott började träffbilderna att förändras och slutligen sköt pipan femskottsgrupp motsvarande ett hål. Avslutningsvis började vapnet att sprida igen vertikalt.  Dessutom ändrades träffläget utefter att motståndet i pipan ändrades. Slutsatsen den dagen var att testet av rekylbromsens egenprecision gjordes med ett annat vapen.

Pipor som håller på att ge upp är en grov pipa, en grov pipa blir otroligt varm snabbt. Skjuter du med ljuddämpare kan du räkna med att även den bli varmare än normalt och att den kyls långsammare då het luft hela tiden sipprar ur pipan vilket i sin tur ger ökad mirage. Ett exempel på detta var under sista tävlingen i Kristinehamn. När vi hade skjutit oss fram till 300 meter var pipan och dämparen så varm att jag fick kasta av dämparen i farten. Vid ett stopp kände jag på en medtävlares STR med motsvarande pipa och upptäckta att hans pipa var betydligt svalare.

Ytterligare problem som du kan märka är om du har en förträngning i pipan. När pipan blir rå och därmed väldigt varm kan loppet i pipan bli trängre och pipan börja kasta, dvs. träffläget ändras markant. I min STR blev ändringen ca 3 cm ner och 2cm vänster när pipan gick het, dvs innan jag polerade bort förträngning med slippasta.

Sen finns kopplingen mellan värme och slitage. Skjuter du mycket på sommaren och i hetta kommer pipan mest troligt att ta slut fortare än om du skjuter mera när det är kallt.

Två bra länkar gällande pipliv:

– Barrel life spreadsheet

– Practical Tips to Extend Barrel Life

Den enkla lösningen när ni börjar upptäcka dessa problem är alltså att byta pipa. Det är helt ohållbart att ha träfflägen som ändrar sig, speciellt som långhållsskytt och jägare. Detta även om pipan till och från skjuter riktigt tight 🙂

6.5*55 130DL 550m

6.5*55 130DL 550m

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: