Slutsatser av NM2015

Efter en tävling är det många tankar och upplevelser som snurrar runt i tankarna efter hemresan. Själv har jag gjort det till en vana att skriva ner mina upplevelser ganska omgående efter upplevelsen för att inte tappa bort för många detaljer. Oftast är det just detaljer som gör skillnad mellan framgång och motgång under tävlingstillfällen. Därav är det bra att anteckna sina reflektioner när man har det nära i tanken. 

Egna slutsatser

Nedan bjuder vi på tre av de slutsatser som jag och Emil gjorde efter NM2015. 

• Håll koll på tiden

Vid de flesta tävlingar likt denna finns det nästan alltid en tid att förhålla sig till. Oftast gör vi misstaget att inte ha koll på tiden utan kör på i fullt ös till stationen är klar. Min upplevelse är att jag oftast är klar i förtid, dvs jag skulle kunnat ta det lite lugnare under stationen och därmed kanske säkrat fler träffar i målet. 

Suunto har en stor och fin display som visar tiden tydligt under stressade situationer

Under NM använde jag en Suunto med stor display med tydlig framgång. Vi hade hela tiden koll på hur mycket tid som fanns till vårt förfogande. Ex. på sista skjutplatsen på station 1 använde jag en del av de 2min som jag hade kvar på station 1 för att säkerställa träff även med sista skottet. Så håll koll på tiden!

• Var noga med att testa er laddning

Under NM gjorde jag misstaget av att använda en laddning som jag till fullo inte hade testat innan. Visseligen hade jag skjutit denna laddning via kronograf och vid två olika tillfällen med stor framgång ut till 1150m resp 1000m. Laddningen träffade tätt och hade liten ES vid testerna.  

De fyra översta träffarna kommer från laddningen som användes under NM. Målet är 30cm brett och stod på 845 meter en blåsig dag.

Det visade sig att kulan mantlade betydligt mer i pipan nu när jag sköt den med en rätt vass laddning. Denna mantling i pipan medförde att jag tappade precision långt ut och rekylen kändes underlig under tävlingen. Slutsatsen är att jag hädanefter kommer att skjuta minst 50skott under ett och samma träningstillfälle i samma takt som jag ofta gör under tävling. Under detta tillfälle kommer jag att kontrollera precision och hastighet på första och sista skotten för att säkerställa att skillnaden är minimal.

• Grov kaliber vs lättskjuten kaliber

Målet mäter 70*70 och står på 1000m. Här är det avgörande att se eventuella missar direkt i kikarsiktet för att kunna korrigera.

Under tävlingen sköt vi de flesta stålmålen med snö som bakgrund. Uppenbart är att man har fördel när man skjuter snabba flacka kalibrar med liten rekyl. Dock finns en gräns när man slutar att se sina nerslag i snön och kan korrigera för detta. Speciellt viktigt är detta när man skjuter en långhållstävling som ger mer poäng för träff på långa håll. 

Några riktmärken kan vara att 105gr Hybrid i 6XC är grym kula ut till 600-700m med fantastisk kulbana, därefter börjar träffar och missar bli svåra att se även för spotter. Även en 1000m’s träff på en 10mm plåt som står i skuggan kan vara riktigt svårt att se.

En 123gr Scenar eller 130gr Diamondline i 6.5*55 är en ruskigt bra kompromiss för skytte på både korta och långa håll. Systemet ger liten rekyl, flack kulbana, liten vindavdrift och når ut till 1100m. Den stora nackdel med DL som vi upplevde i år var att den (mest troligt pga av sin lilla merplat) ”försvinner” ner i snön utan att göra några större synliga spår. Som spotter under tävlingen kunde vi konstatera att en 140gr Berger hybrid i 6.5 är ett betydligt  bättre val utifrån signatur i snön vid en eventuell miss. Sen kan nämnas att uppslaget av 180gr Sierra MK och Berger skjutna i 7mmRM var synliga under ett flertal tillfällen på NM utan kikare på 700m. Dessa och kulor i grövre kalibrar ger oftast ett tydlig uppslag även på riktigt långa håll. Detta kan vara att föredra då skyttet optimeras för långa håll, ex när man går i par. Den stora nackdelen är att dessa kalibrar oftast är svåra att träffa med på kortare håll där tider och skjutställningar är krångligare. 

Att skjuta en lite tyngre kula som fragmenterar även vid träff i snö ger en tydligare indikation att korrigera utefter

En egen lösning till problemet med utebliven signatur är att använda 140gr A-max. För tre år sedan tävlade med denna kula under NM. Erfarenheten från detta var att jag / vi såg i stort samtliga missar direkt i kilarsiktet. Gissningsvis ger en fragmenterande kula en större signatur på långa hål. Tål att testas! 

Som sagt, tre av många slutsatser från föregånde tävling. Håll till godo 🙂